Välkomna till årets Höstträff!

”Från trädgårdsland till köksvrå. En kulturhistorisk berättelse från Sundborn”. Lördag den 19 oktober 2019 kl 11.30. Plats: OBS Postmuseum, Lilla Nygatan 6, Stockholm

Program

Kl 11.00 Visning av Postmuséet för intresserade

11.30. Elisabeth Svalin Gunnarsson tar oss med på en spännande resa i ord och bild från olika tider och platser i Carl och Karins liv, bland annat från deras tid i Falun. Elisabeth är författare, fotograf och kulturhistoriker och har skrivit om Lilla Hyttnäs och Karin och Carl Larsson. Hennes ”Matbok – inspiration, recept och mathistoria från Sundborn” kommer att finnas till försäljning. Så: Välkommen kära du till Carl Larsson och hans fru! Titta gärna på www.kulturtradgarden.se.

Kl 12.30. Information från styrelsen.

Kl 13.00. Lunch i Postmuseets restaurang som ligger i anslutning till Hörsalen. Anmäl ev matallergier och önskan om vegetarisk kost på inbetalningstalongen.

Pris: 300 kr för medlem och 350 kr för icke medlem. Beloppet betalas in på föreningens Plus Giro nr 25 83 – 3 och skall finnas på kontot senast 4 oktober. Gäller även som deltagaranmälan. Skriv namn och ”Postmuseum” samt ange namn på ev gäster. Den som inte betalat sin årsavgift (175 kr) ännu kan göra det på samma inbetalningsavi. Vin betalas på plats med 80 kr glaset.

Kommunikation: T-bana till Gamla Stan. Därifrån någon minuts promenad till Postmuseum. Frågor kan ställas till klubbmästarna: Birgitta Fryking-Larsson mobil 070 328 74 35, e-post birgitta.fryking@telia.com, Barbro Nordwall mobil 070 61 08 796, e-post barbro.nordwall@telia.com. Meddela gärna din aktuella e-postadress till gamla.falukamrater@gmail.com

Varmt välkomna önskar styrelsen!

 

 

 

Höstträff 2018

Dalaresan

Höstträffen 2018 hölls i Falun; för dem som reste med gemensam buss från Stockholm alternativt Uppsala blev det ett utvidgat program. I Bergslagen nära gränsen till Dalarna, klev nämligen Örjan Hamrin på och resenärerna fick en förstklassig guidning genom det gamla gruvlandskapet kring Norberg, med rester av hyttor, masugnar och gruvhål. Norberg är inte en ort, berättade Örjan – det är en hel trakt.

Ändå finns förstås orten Norberg, en gång i tiden så betydelsefull för bearbetningen av kopparen från Falu gruva. I uppteckningar från 1600-talet går Norberg under beteckningen ”Gamla byn” och är då en stadsdel i Falun! Bussen stannade där för paus. Elsa Anderssons anrika konditori frekventerades, tangobakelse serverades. Och den dekorativa arkitekturen i Norberg besågs.

Så gick färden vidare, med ytterligare berättelser om landskapet vi reste igenom. Fortsatt mycket intressant; välbefinnandet förhöjdes av att det var en rasande grann höstdag att beundra genom bussfönstren.

Slutmålet var alltså Falun. Vi landade vid Pelle Bergs backe på Kvarnberget där kamrater bosatta i Falun med omnejd väntade. Dags för Emma Zorn, presenterad av Birgitta Sandström, konstvetare, tidigare chef för Zornmuseet i Mora och författare till boken ”Emma Zorn”.

En spännande berättelse i ord och bild fick vi ta del av, om Emmas resor, dräkter, umgängesliv och äktenskapet med Anders Zorn – som knakade i fogarna, men höll. Efter föredraget gavs möjlighet att köpa signerade exemplar av Birgittas bok. På det följde en välsmakande lunch i Cariannas restaurang och det efterlängtade umgänget med Falukamrater.

 

Text: Helene Carlbäck, foto: Wikipedia

 

 

 

 

Höstträffen 2017

Dalkarlsvägens historia

Ett sjuttiotal falukamrater samlades till sedvanlig höstträff på Myntkabinettet. Även om kabinettets samlingar nu är nedpackade, på väg att överföras till Historiska museets lokaler, så är vi i föreningen lyckliga över att ett tag till få använda lokalerna för våra möten med efterföljande läcker lunchspis.
Huset har en egen historia värd att berätta: Det byggdes snett emot Kungliga slottet för 350 år sedan av en fransk köpman med verksamhet i Stockholm. Efter ett otal om- och utbyggnader med skiftande ägare köptes huset på 1920-talet av Stockholms stad, som gav den framstående arkitekten Ferdinand Boberg i uppdrag att återigen göra en ombyggnad, denna gång omfattande. Boberg föddes i Falun där han tog studenten 1878. Se där, en utmärkt anknytning mellan byggnaden och Gamla Falukamrater denna oktoberlördag 2017!

På programmet stod ”Dalkarlsvägen i bilder, ord och ton”. Två artister med kärlek till Dalarna och talang att visa upp den, roade oss halvannan timme. Trons Lasse Mattson, fotograf och estradör, visade bilder och berättade, medan musikern Byns Mats Larsson kompletterade med humoristisk framtoning och musikalisk fullträff. 

Artisterna började med att berätta om sin bakgrund, med spännande inslag: Sångaren Byns Mats mindes luffare från sin barndom i Nås och hur han medverkat i Ingemarsspelen, byggda på Selma Lagerlöfs berättelse ”Jerusalem”. Här kommer predikanten Helgum Olof Larsson till Nås och får med sig trettiosju personer till Jerusalem, den heliga staden. Selma Lagerlöf besökte själv Nås och därefter Jerusalem innan hon skrev sin roman.

Trons Lasse från Vålberg i Sågmyra har alltid haft fotografering som sitt stora intresse, medan det var jobb i skogen som gav försörjningen. Ett möte med kyrkoherden i Sågmyra, Gottfrid Fryking, ändrade allt. ”Du ska bli fotograf” sade prästen. Och så blev det. När Trons Lasse berättade detta vände han sig särskilt till Birgitta Fryking, på första raden i salen. Birgitta som är klubbmästare i Gamla Falukamrater, var en av organisatörerna till den här fina föreställningen, och är tillika dotter till framlidne Gottfrid Fryking.

I fokus för dagens program stod alltså den så kallade Dalkarlsvägen, en vandringsled som betrampats ungefär vart tredje år sedan snart tjugo år tillbaka. Hugade vandrare samlar ihop sig i Mora och går till fots genom Dalarna och vidare ner till Stockholm. Somliga går hela sträckan på trettiosex mil (det tar cirka tolv dagar) medan andra hakar på under vägs och väljer en eller flera etapper. Mycket finns att titta på medan man vandrar – vackra bygder, fager natur och trevliga djur. Till oss hänförda åskådare delade Trons Lasse med sig av sin rika fotoskatt från vandringarna. Första gången Lasse vandrade var 1998, Stockholms kulturhuvudstadsår. Vandrarna togs emot av dåvarande landshövdingen Ulf Adelsohn som generöst lät några av dem sova över i residenset på slottsbacken. ”Glöm bara inte att låsa efter er när ni går härifrån i morgon”, hade Adelsohn sagt. Det kan man kalla tilltro till folk!

Sedan fick vi falukamrater ta del, i ord och bild och ton, av den historiska bakgrunden till Dalkarlsvägen, de arbetsvandringar som kullor och masar företagit alltifrån 1600-talet till en bit in på 1900-talet, med en toppunkt kring förra sekelskiftet då närmare sju tusen personer gav sig ut på vägarna. Arbetsvandringarna framtvingades på grund av ständiga omskiftningar av jordbruksmark i Dalarna, som gjorde folk arbetslösa. Storvandringar organiserades därför för att skaffa jobb, med murare, snickare, mursmäckor och andra hantverkare.
”En dalkarl vill finnas kvar där han fötts, han sliter med att slipa knivar och saxar, men vill alltid återkomma”, förkunnade Trons Lasse och visade bilder: Byns Mats sjöng till gitarr: ”Jag slipar saxar för en kopparslant/jag slipar solsken och dagligt bröd/Mitt hår är vitt och min käft är röd”.

Längs Dalkarlsvägen går man genom Stäket, platsen för den stora Daldansen, eller Dalupproret som utbröt 1753 som en allmän upprorsrörelse då den svenska allmogen visade sitt missnöje med frihetstidens ”herreregering”. Hårdast drabbade kände sig just dalkarlarna efter att det regerande hattpartiet hade infört inskränkningar i dalkarlarnas fria varuutbyte med Norge.
Hittills har åtta storvandringar gjorts, under medial bevakning. Nästa vandring blir 8-19 maj i år, dvs. 2018. ”Häng på”, utbrast Trons Lasse och Byns Mats med en mun.
Och vi i Gamla Falukamraters styrelse återkommer på hemsidan till årets Dalkarlsvägen.

Höstträffen avslutades med läcker fiskrätt och goda samtal, falukamrater emellan.

Vid tangenterna: Helene Carlbäck, ordförande i GFK.
Fotograf: Birgitta Lundholm

Storträff den 20 maj 2017

Massor av bilder finns på gamla hemsidan

Ett hundratal Falukamrater sitter på Grand hotell en vacker dag i maj. Det är Storträff, lunchen är uppäten och årsmötet avslutat. Vi väntar på tecken att bryta upp för att gå stadsvandring. Då kommer en man in i salen. Han är i övre medelåldern klädd i mörk kostym av tidlöst snitt. Han börjar tala om den fattiga och oönskade pojken Axel, född i ett småländskt torp år 1893. Pojken skulle med tiden bli Grand Hotells förste ägare. ”Och det är jag som är Axel”, säger mannen, ”Axel F. Lindmarker”. Under några sekunder far en förvirrad tanke genom mitt huvud: Är det där hotellmannen Lindmarker som det talades om i mitt barndomshem, han som var pappa till journalisten Ingemar Lindmarker och farfar till teveankaret Anna Lindmarker? Mannen som står där kan väl inte vara född 1893? Hjärnsläpp, således. Så kan god scenkonst fungera. Mannen framför mig är Magnus Hård af Segerstad, som här skickligt gestaltar hotellmannen Lindmarker efter en text av Örjan Hamrin. Läs mer