Massor av bilder finns på gamla hemsidan

Ett hundratal Falukamrater sitter på Grand hotell en vacker dag i maj. Det är Storträff, lunchen är uppäten och årsmötet avslutat. Vi väntar på tecken att bryta upp för att gå stadsvandring. Då kommer en man in i salen. Han är i övre medelåldern klädd i mörk kostym av tidlöst snitt. Han börjar tala om den fattiga och oönskade pojken Axel, född i ett småländskt torp år 1893. Pojken skulle med tiden bli Grand Hotells förste ägare. ”Och det är jag som är Axel”, säger mannen, ”Axel F. Lindmarker”. Under några sekunder far en förvirrad tanke genom mitt huvud: Är det där hotellmannen Lindmarker som det talades om i mitt barndomshem, han som var pappa till journalisten Ingemar Lindmarker och farfar till teveankaret Anna Lindmarker? Mannen som står där kan väl inte vara född 1893? Hjärnsläpp, således. Så kan god scenkonst fungera. Mannen framför mig är Magnus Hård af Segerstad, som här skickligt gestaltar hotellmannen Lindmarker efter en text av Örjan Hamrin.

Vi Falukamrater får oss till livs berättelsen om mannen som gjorde en rejäl klassresa. Uppåt, uppåt på den svenska och utländska hotellkarriärens stegpinnar klättrade Axel F. Lindmarker, född Axel Fabian Johannesson. Från Järnvägshotellet i Ljungby via Savoy Hotel i London, Hotel Carlton i Paris, Hotell Lux i Kairo, Fenixpalatset i Stockholm tog sig den ambitiöse unge mannen med sina inhämtade färdigheter som hovmästare och sina kunskaper i främmande språk. Trettiotvå år gammal hamnade han i Falun, då en håla jämfört med platser han tidigare verkat.

Axel F. köpte in Centralhotellet på Åsgatan och snart föll hans blickar på Nya Hotellet, snett över gatan, ett hotell med mer svängrum för en man med storslagna idéer. Nya hotellet som centralpunkt för en Dalaturism av flottare snitt! Han köper det. Grand Royal i Stockholm är förebilden i ombyggnadsplanerna. Storhetsvansinne eller realiserbara visioner? Tja, det beror på hur man ser det. 1933 försätts Lindmarker i konkurs och hans båda hotell säljs på exekutiv auktion. Innan dess har han dock gjort en genomgripande renovering av Nya Hotellet och gett det ett nytt namn: Grand Hotell. Det har blivit Sveriges tredje finaste hotell. Med rum toppmoderna för sin tid, med en orientaliskt inspirerad innergård där en springbrunn porlade. En matsal smyckades med väggspeglar signerade Edward Hald och Simon Gate, Sveriges ledande glaskonstnärer. Och så salen där vi Falukamrater nu sitter – ”Lustgården”. Uppkallad efter Karlfeldts diktsvit ”Fridolins lustgård” och dekorerad med Jerk Werkmästers väggmålningar i ljusa färger mot en pastellgrön fond. Bildsvit för bildsvit berättar Axel F. för oss om illustrationerna och tyder språkbanden med Karlfeldts dikter.

 

Så tar vandringen utomhus vid i de närmaste omgivningarna, under kunnig ledning av Örjan Hamrin. Från Så tar en vandring utomhus vid, under sakkunnig ledning av  Örjan Hamrin. Snart står vi på Kristinegatan i sluttningen upp mot Stora torget. Örjan berättarom byggnader tillhörande Stora Kopparbergs Bergslag. Ett stenkast längre bort låg det imposanta Centralpalatset utmed Stora Torgets södra sida, byggt i slutet av 1890-talet i tidens lätt överlastade elegans. Här bodde Selma Lagerlöf åren 1902–1907 och skrev Nils Holgerssons underbara resor där. Enligt uppgift skrev hon också Körkarlen – hon hade god utsikt över Kristine kyrkogård, en inspiration så god som någon.

 

 

 

 

 

Centralpalatset föll inte efterkrigstidens stadsplanerare i smaken. Redan 1947 togs de stora balkongerna bort och snart också paradfönstren. Den ljusgula fasaden blev stramt grågrön och övervåningen kapades.

Vår vandring avslutas vid läroverket, där liberale riksdagsmannen och sedermera kommunalpolitikern Ernst Lyberg dyker upp. Genom Magnus Hård af Segerstad berättar Lyberg engagerat om ett av sina favoritprojekt, anläggandet av en park framför läroverksbyggnaden och planteringen av en mångfald intressanta trädsorter. ”Hit tog biologiläraren ’Klibben’ ut oss för fältstudier”, viskar en Falukamrat, årgång -59, i mitt öra.

Inne i läroverkets stiliga aula i vitt och dalablått, får vi träffa ytterligare en historisk person, Carl Jonas Dahlbäck, skolans förste rektor från 1865. Dahlbäck var en kraftfull skolledare, ibland kanske väl hård. Själv förklarar han dock bestämt för oss att han varit en rättvis, om än sträng, rektor.

En bit från aulan finns ett litet museirum, där det hänger foton av skolans lärare. Stark manlig dominans bland de ordinarie lärarna – sådan var tiden! En av Storträffens yngsta deltagare, Sten Aleman, årgång -77 tittar på bilden av sin pappa, den populära historieläraren Carl-Fredrik Aleman. När fotot på pappa togs hade Sten fyra månader kvar till sin födelse. Så knyts generationerna ihop när gamla falukamrater firar.

Storträffen avslutas sedvanligt med festmiddag då falukamrater går till till tonerna av Im Zeugeunerlager, framförd av falustudenten Calle Wetterhall med blåsare. Under middagen sjungs unisont ”Du gamla klang och jubeltid” och andra godbitar. Från måltiden i Dalasalen går vi så över gården till Dalregementets vackra officersmäss för att fortsätta samtal i smårummen, hänga i baren och dansa till JazzinTime.

En eloge till arrangörerna av Storträffens lyckade program och festligheter!

Text: Helene Carlbäck; foto: Björn Ristner och Hans Mählberg